Rabat 080907

Rabat är huvudstaden I Marocko och dit har vi nu seglat. Detta ar den fjärde hamnen vi besöker i Marocko. Sist vi skrev var vi i El Rompido i Spanien. Där låg vi ankrade en bit in i en flod och vi startade vår segling därifrån genom att köra på grund ett flertal gånger. Inte riktigt på en gång men där floden mynnade ut i havet över sandrevlar. De utsatta bojarna för farleden stämde inte alls med sjökortet och där bojarna visade att farleden var gick vi omgående på grund i sanden. Taktiken blev därför att försöka treva oss fram med lite trial and error utanför den markerade rännan. Det gick rätt bra. Elinore rapporterade djupangivelser och Stefan styrde, backade, körde fram och provade på nytt i flera omgångar medan vi tog oss utåt. När det bara var några 100 meter kvar till fritt vatten enligt sjökortet visade ekolodet 1,4 meter. Båten sticker 1,5 meter så vi satt lite lätt fast i sandbottnen igen. Stefan var trött på att byta rutt och pressade på med gasen. Elinore ställde sig lite mer tveksam till den metoden men den gav resultat och efter en stunds hoppande och studsande var vi ute på farbart vatten. Sedan skön segling ned till Cadiz.














Hamnen har bra pontonbryggor men den ligger någon km utanför stadskärnan. Det var mycket varmt i Cadiz.













Vi promenerade in till centrum och letade skugga. Överallt kunde vi slå oss ned vid små trevliga platser, parker eller torg. Cadiz har en känsla av bedagad flärd över sig. Staden var mycket rik under 1700 talet på grund av omfattande handel med ”nya världen” och väldigt mycket finns kvar från den tiden om än något slitet.































Vi provade ett glasscafé där glassen var fantastiskt god. Vid det glasscaféet fanns en fontän där barnen lekte. Carl fick syn på en liten tjej som också lekte vid fontänen och tycke uppstod snabbt mellan dem. De var mycket söta när de satt intill varandra, svalkade fötterna i fontänen och skattade tillsammans.

I marinan fanns en holländsk båt som hade en flicka i Gabriela och Carls ålder. Barnen fick kontakt och vi hade stundtals fyra barn som röjde runt i båten. Flickans mamma blev lite förvirrad när hon såg alla fyra barnen på bryggan så hon frågade Elinore om vår familj hade fyra barn. Elinore svarade, att vi hade tre och att det fjärde barnet var hennes eget! Då skrattade kvinnan och skyllde på att hon blivit biten av en mygga vid ögat, som svullnat upp och gjorde att hon inte såg så bra.

En av dagarna i Cadiz fick bli en tvätt och mathandlardag. Till 5 personer låter sig inte sådana sysslor göras i en handvändning när vi varken har bil eller egen tvättmaskin. Elinore skötte tvättandet och fick verkligen passa maskinen. Marinan har endast en tvättmaskin och Elinore fick bland annat se upp med en tysk kvinna som var på hugget och ville klämma sig emellan våra maskiner tvätt. Gabriela, Carl och Stefan skötte mathandlandet som innebär att man tar med en tom ryggsäck och vår transportkärra och går till affären (ibland som i Cadiz, en runda på flera kilometer). Väl i affären fyller man en hel kundvagn och trycker mirakulöst ner alltihop i ryggsäcken och på kärran och drar hem lasset till båten. Men det går faktiskt bättre än man kan tro…

På kvällen gjorde vi båten seglingsklar och var redo tidigt den följande morgonen för avresa från Cadiz och Europa mot Tanger och Afrika.

Det kändes kul när vi kom ned till Gibraltarsundet och vi kunde välja om vi ville ta vänster in i Medelhavet eller om vi ville fortsatta rakt fram till Afrika. Det är inte ofta man har just det valet. Oftast handlar det om Kungsö eller Rammen. Vi valde i alla fall att följa planen och gå mot Afrika. En timma före mörkrets inbrott stävade vi in i Tanger i Marocko.

Tanger har en lång spännande historia med ockupation av Cartagener, Romare, Vandaler,…..,…. och på senare tid av Spanjorer, Portugiser och Engelsmän. Under 1900 talet fram till 1956 när Marocko blev fritt var Tanger en frihamn med en kosmopolitisk mix av invånare och staden blev känd för att allt gick att få mot betalning.

I fiskehamnen finns två pontonbryggor för fritidsbåtar men alla platser var tagna, de flesta av Marockanska motorbåtar, så vi fick lägga oss utanför en hel rad med fiskebåtar i stället. Några snälla fiskare tog emot vara tamparvar kav lugn men med någon timmas mellanrum utbröt totalt kaos vid färjeläget strax intill. Alla förare i bilkön tutade hysteriskt när dom skulle köra på färjan till Spanien. Detta pågick dygnet runt, alltså även klockan 3 på morgonen. Stackars dom som bor i denna del av Tanger (om dom inte har fina öronproppar som vi har…)

Morgonen därpå var vi på benen tidigt för fiskebåtarna skulle ut och vi flyttade på oss till nocken på en av pontonbryggorna. Det hade blivit en plats ledig. Efter frukost var vi alla nyfikna på att lämna den tungt fiskluktande hamnen och upptäcka den gamla muromgärdade staden , medinan. Efter bara några minuter var vi inne i smala vindlande gränder med full kommers i varenda vrå.

Det var folk överallt och det fanns allt tänkbart att köpa. Frukter, grönsaker, kläder, läderarbeten, keramik, grillade sardiner mm. Människorna är oerhört sympatiska och man får en injektion av ”gladkänsla” för alla leenden som man får och alla genuint vänliga bemötanden. Många kommer fram och välkomnar oss hjärtligt till Marocko utan att ha någon baktanke om att sälja något och oron för att behöva avvärja en massa självutnämnda guider visade sig var till stor del obefogad. Grönsaker, frukt, kött och kryddor är härligt fräscha och ett nöje att handla. Medinan är indelad i olika souker och varje souk är specialiserad på en viss vara eller tillverkning. Gränderna är mycket smala så är man i kött-souken så går man i trånga tunnlar bestående av köttstycken i långa rader. Men det ju inte några fasta priser på något och eftersom prut-tekniken inte är så välutvecklad hos oss så känns det ibland som att priset blivit för högt. Fast det spelar ju inte så stor roll. Det är klart billigare än hemma och hela upplevelsen med myllret av människor, alla köpstånd och den mycket gamla miljön väger upp. Dessutom blev vi under vår första dag i Marocko bjudna på hela fikat vid ett café, Gustav fick en flöjt när han var lite ledsen utanför en köpmansbod, Carl och Gabriela fick varsitt vackert uthugget hjärta i kakel av kakelknackaren och alla barnen fick varsin godisklubba. En genuin givmildhet utan tanke på att få något i retur. En märklig upplevelse var det dock när barnen fascinerades av allt som blinkade och glittrade i en liten leksaksaffär ända tills vi hittade ett par lampor med dubbla, transparenta motiv som roterade runt, vilket gav en känsla av rörelse i bilden. Motiven som valts var New York med tvillingskraporna i silhuetten och det andra motivet var flygplan som genom den relativa rörelsen mellan motiven flög mot byggnaderna. Vi bara stirrade på dessa förfärliga lampor.

När vi kom tillbaka till båten efter några intensiva timmar i medinan var vi alla utmattade. Vi vilade lite i båten och gav oss ändå åter in i staden för en kvällstur. Det var ännu mer intensivt med myllrande folk på kvällen, men lite svalare. Folk är glada och våra barn får mycket positiv uppmärksamhet. Även här i Tanger charmar Carl de lokala flickorna och han avslutade kvällen med en kindpuss på en söt liten marockanska. Den kvällen lade vi oss mycket nöjda efter en första dag i Marocko.

Den sista av de tre dagarna vi tillbringade i Tanger hade en båt på bryggan fått problem med sin motor. De skulle byta några drivremmar på en gammal Pentamotor men hade inga verktyg. Stefan kilade efter en del av vara verktyg. (Vår båt är liten och vi får bara plats med några shorts per person men verktyg har vi gott om!). Stefan dök ned i marockanernas motorrum och hjälpte till med rembyte och lite annat och efter en stund var motorn igång. Det var ett par familjer som skulle ut tillsammans på båtutflyckt och de var mycket tacksamma för hjälpen. En av männen erbjöd sig att återkomma på kvällen för att ge oss en guidad biltur i Tanger.

Vi tackade självklart ja till det erbjudandet och på kvällen kom han och hämtade oss i sin fina cabbade bil. Vi fick se en modernare del av Tanger. En stad i utveckling med mycket byggnadsarbeten på gång och ett myllrande kvällsliv på breda gator. Vi fick se kungens sommarpalats (kungen i Marocko har stor makt och har en son som är 6 år som är utsedd som arvtagare till makten) och sedan avslutades rundturen med att vi stod på en hög utkikspunkt där vi blickade ut över havet ut mot Spaniens Tarifa. Ett litet utomhusstånd sålde sött mint-te som vi drack samtidigt som vi beundrade utsikten. Det var fint att få se lite mer av Tanger och att få chansen att ställa lite frågor till var trevlige guide. Bland annat fick vi reda på att man nyligen infört en lag som innebar att de ”gamla” fruarna måste ge sitt samtycke om en man vill gifta sig med någon ytterliggare ”nyare” fru också (max 4 fruar/ man enligt koranen). På så sätt skall man få bukt med bruket att männen ”dumpar” sina gamla fruar och barn vid lämpligt tillfälle och bara intresserar sig för sina nya fruar.

Dagen därpå gav vi oss av söderut till Asilah. När man rundar Marockos nordväst spets passerar man Cap Spartel med vackert fyrtorn. Som vid många andra kap så kan här vara mycket tuffa förhållanden med höga brytande vågor om man kommer vid fel tillfälle. Ofta 6 knop ström och hög Atlantdyning. Vi fick dock en lugn rundning med bara lite ruff. Cap Spartel ihop med Gibraltar klippan sågs av antikens greker som den kända världens västra gräns . Här övergick Medelhavet till Atlanten som man trodde var gränslöst. Vi hade skön segling + motorgång till Asilah och vi kunde koppla av under några timmar i båten. Klädkoden i Marocko = hur mycket kläder som helst, speciellt på kvinnorna så vi passade på att bada nakna mitt på det lugna havet. Asilah och Tanger ligger bara några timmars segling från varandra så vi kom fram vid tidig eftermiddag. I Asilah kunde vi ankra innanför pirarna. Där låg vi lugnt med lite vind och nästan ingen dyning. Bara några minuter efter att vi kastat ankare kom en militär inklarerare ut till var båt. Han hade full uniform på sig och stod upp under hela båtfärden ut till oss i sin lilla roddbåt. Han hade en anställd som rodde båten medan han själv balanserade efter bästa förmåga, stående i aktern och han såg mycket myndig ut. När han väl kom ombord på var båt visade han sig vara en mycket sympatisk man som gärna ville hjälpa oss på bästa sätt.

Asilah är som Tanger också känt för sin oroliga historia. (Grundades av Kartagenerna, erövrades av romarna, intogs av portugiserna, togs tillbaka av Marockanerna, besattes av Spanien och återtogs av en sultan. Under början av 1900-talet var det ett näste för den ökända banditpachan Muhammad er-Raissouli).

Vi gick in i den gamla medinan som var sval och tyst med många vackra hus med väggmålningar och kakelmosaik. Bara några försäljare och andra flanörer var där.

Efter någon timme när vi tyckte att vi hade fått oss en bild av ett mycket lugnt och fridfullt Asilah så fick vi syn på ett valv i medina-muren som vi gick igenom och på andra sidan rådde fullt kaos. Människor trängdes överallt, musik spelades i olika högtalare, människor ropade, mat och grönsaksmarknaden var i full gång och bilar och åsnekärror tryckte på alldeles längs de många stånden. På bara några få meter bytte staden skepnad. Återigen blev vi överväldigade av den livliga aktiviteten. Vi vände sa småningom tillbaka till båten. Då hade det blivit lågvatten (3m skillnad mellan hög och låg just nu) och kvällen var mörk. Vi hade lagt vår dinge vid en betongpir med rostig smal lejdare och nu var det 6 meter ner till vattenytan. Det kändes halt och svårklättrat så vi ville inte att barnen skulle klättra ned på lejdaren i mörkret. Efter visst dividerande klättrade Elinore ned till dingen och rodde in den till en ramp där övriga familjen kunde kliva i. Det blev lite lerigt men alla kom säkert i båten.

Asilah visade sig vara en trevlig liten stad men den skulle varit ännu trevligare om sophanteringen fungerat. På många ställen, dock inte i medinan, låg mycket skräp och det sänkte trevnaden.

Stranden var dock fin och vågorna härliga och vi fick nytta av vår body-board. Gabriela är ett riktigt vattendjur och räds inte att surfa in på vågorna med pappa som coach. Även Gustav visar intresse medan Carl avvaktar lite.

Efter ett par dagar i Asilah seglade vi ytterligare söderut till Larache. Efter en knixig passage mellan sandrevlar i flodmynningen, där vi på guidebokens stränga rekommendation tog rygg på en inkommande fiskebåt för att inte gå på i den omarkerade rännan, så låg vi som enda segelbåt vid fiskarnas pontonbrygga.

Några av fiskebåtarna fick på hamnkaptenens order i all hast förtöja om för att vi skulle kunna knö oss in. Även i Larache ligger den gamla medinan helt nära hamnen. Den är inte lika stökig som i Tanger, lite sliten men med skön atmosfär.

Vi promenerade igenom den och vidare in i de lite modernare kvarteren. Vid ett tillfälle kom Carl springandes lite för snävt framför en man som promenerade. Mannen snubblade till lite och råkade trampa på Carls ena häl, varpå Carl föll ned på marken. Då tvekade mannen någon sekund för att sedan fortsatta gå, rakt över Carl som då fick en spark i huvudet av mannen där han låg ner framför honom. Vi blev mycket upprörda och rusade till Carls undsättning. Mannen fortsatte bort och låtsades som ingenting. Det var den förste och hittills ende otrevlige Marockan vi stött på. Vi fortsatte upp till en liten park som överblickade hamninloppet. Efter några minuter var barnen igång med att jaga runt med tre små marockanska pojkar. Gustav tränade på att gå och Elinore fick chansen att prata franska med en Marockansk pappa (före detta cirkusakrobat) som var i parken med sin lille son som var lika gammal som Gustav. Plötsligt vid sjutiden förvandlades staden till en spökstad. Alla Marockaner försvann. De firar Ramadan under september vilket ju innebär att de inte får äta under dagen. Vid sju faller mörkret och de får äta. Då är de hungriga och forsvinner in i sina hus. Vi fick alltså en lugn promenad hem till var båt nere i hamnen.

Dagen därpå var det Gustavs födelsedag. Han fyllde ett år och vi gratulerade med sång och presenter på morgonen. Elinore bakade födelsedagstårta och barnen gjorde chokladbollar. Vi bjöd på eftermiddagen in besättningen på en fransk båt som under dagen kommit in i hamnen och låg förtöjda utanför var båt på tårta. Elinore hade köpt ett par fina lädersandaler till Gustav när vi var i Cascais. Nu, cirka tre veckor senare gick det inte överhuvud taget att få på skorna. Stefan tog sig då in till medinan och hittade nya, större skor till var lille son. Gustavs fötter är nästan lika breda som långa så det är inte helt lätt med storlekarna.

Efter två nätter i Larache steg vi upp lite efter fem på morgonen och tuffade ut på havet igen. Dimman var så tät att vi inte kunde se mer än ett par båtlängder. Vi hade på radarn och vår gps (med vårt spår in i hamnen som referens) så passagen ut genom hamnen gick bra trots möten med 6 stora fiskebåtar precis där det var som trängst mellan revlar och pirar. Utan GPS och radar hade det varit omöjligt att ta sig ut denna morgon.

Väl utanför hamnen hade dimman redan lättat och sikten var åter bra. Till en början gick vi för motor men efter några timmar kunde vi sätta segel och hade fin segling resten av färden mot Rabat. Här är det enligt vår guidebok från 2005 omöjligt att ta sig in med segelbåt på grund av sandrevlarna i mynningen men fransmannen som låg utan på oss i Larache hade berättat inloppet som varit stängt i många år nyligen blivit muddrat och att det dessutom byggts en ny marina som öppnat i år. Vi angjorde Rabat en knapp timma innan solnedgången, vilket var bra timat. Inseglingen var hisnande med en dyning som gick in mellan pirarna. Den byggde upp och bröt vid inloppet och gav oss ordentlig skjuts framåt.

Vi lade till vid en yttre ponton där ett flertal myndighetspersoner tog emot. Stefan fick genast springa iväg med alla våra pass medan Elinore fick visa en polis runt i båten. Han ville kika i lite olika skåp och i motorn och verkade nöjd efter några minuters tittande. Efter en halvtimma kom Stefan tillbaka och vi kunde köra de sista hundra metrarna in till en sprillans ny marina.

Där låg bara ett fåtal båtar och vi kände att vi kommit till en fristad mitt i det intensiva Marocko. I dag började vi med att duscha. Skönt efter några dagars begränsad rengöring. Efter lunchen gav vi oss iväg till en Supermarket som nu kändes hägrande. Vi hittade dit och njöt av att enkelt kunna handla precis det vi behövde. Supermarketen var helt proppfull med människor och där var mycket varmt men vi har ju inte så bråttom och det var underbart att som omväxling kunna handla i en affär med stort utbud och fasta priser.

Nu är det åter kväll och vi försöker dokumentera vad vi varit med om den senaste tiden. Stefan muttrar lite när han går igenom foton och Elinore börjar bli lite stel i nacken. Antagligen är det läggdags. I morgon planerar vi för en vandring i Rabat.