Verkligheten blev att vi stannade kvar på 35:e breddgraden i fem dagar till. Lågtrycken som levererades det första dygnen var synnerligen kraftiga och prognoserna lovade 17 m/s och 5 meter vågor uppe på 40:e breddgraden. Genom att ligga kvar på 35:e lyckades vi ducka för de värsta vindarna och vågorna men vi hade många dagar med mellan 8 och 14 m/s och som mest upp till 4 meter vågor. Har nog aldrig sett ett så mäktigt och upprört hav med stora vågor som skymmde en bra bit ovanför horisonten och som inte så sällan levererade en hel del vatten i sittbrunnen.
Efter detta hade vi flera dagar med svagare vindar från NV. Blandad motorgång eller långsam segling. Hjälpen från Golfströmmen missade vi i och med att vi inte fortsatte direkt upp mot 40:e breddgraden från Cape Hatteras. Vi tror att vi till och med vid ett par tilllfällen råkade ut för bakvirvlar från strömmen vilket märktes genom att båten gick oförklarligt sakta "över grund". Provade vid ett tillfälle att med bibehållet varvtal på motorn (ingen vind) köra på kontrakurs och kunde då beräkna motströmmen till runt 0.7 knop.
Sedan följde tre-fyra dagar med medioker framfart mot mål. Vind från OSO 3-8 m/s, riktning nästan rakt ifrån Azorerna. Vi kryssade, ibland med motorhjälp, med hårdskotade segel mot vind och vågor med en kurs på mellan 50 och 75 grader. Frustrerande i en överlastad OE32 som inte har som specialitet att hålla hög höjd och fart på kryss under sådana (några) förhållanden.
Kryssandet avslutades med ett och ett halvt dygn med mycket tuff segling med ösregn, 12 m/s, hårdkryss i höga, branta och stökiga vågor. Vi satte stormfock och tre rev i storen och hade en fart runt 2.5 knop.
Båten föll ner från vågtopparna och slog i så vi undrade när något skulle lossna i inredningen eller skrovet spricka :(
Under dessa tröttsamma dagar förflyttade vi oss från 35:e till 38:e breddgraden och hamnade ganska exakt i "North Route" på väg till Azorerna. (I överseglingssjökortet finns det utmärkt "North Route", "Middle Route" och "Southern Route".) Mer vind längre norrut och lugnare men mer motorgång söderut, allt enligt statestiken.
Skrovet och inredningen höll. (Bra med kraftigt byggd båt med tjock plast i skrovet!) och nu kunde vi äntligen slacka på skoten. Vinden vred mot SV och vi satte upp den 6 meter långa spirbommen till genoan för att få bra gång i båten på slören. Efter 10 minuters segling med utspirad genoa knäcktes bommen på mitten. 7 m/s och ingen extra stor belastning vid tillfället men troligen var bommen (Seldens kraftigaste teleskopbom) utmattad efter många sjömil.
Vi lyckades reparera spirbommen hjälpligt men den är dock en bit kortare nu och kanske inte helt pålitlig. Att såga, borra, skruva och kolla om allt är rakt med däcket, på en segelbåt som rör sig med 7 knops hastighet, som arbetsbänk och med ständiga vågor som slår upp över en är något som bör upplevas av varje seglare :)
Stefan kontaktade MAYS (Mid Atlantic Yacht Service) i Horta och de verkade vana vid att båtarna från Västindien / USA anländer till Azorerna med brutna bommar, både spir- och storsegel-bommar. De hade inte vår dimension av spirbomsrör i lager men hade stor vana vid att förstärka och svetsa ihop det mesta i bomväg. Men nu tar bror Tomas, som mönstrar på i Horta med sig en ny fin bit spinnbomrör på flyget från Sverige, så vi skall nog få ordning på bommen igen.
Vinden har nu de senaste 6 dygnen, hållt sig mellan syd-väst och senare syd, 7-11 m/s vilket har gett en fantastisk segling på slör & halvvind. Lagom dyning, aldrig över 3 meter, har puttat på snett bakifrån och vi har hållt en fart på 6-7 knop dygnet runt, utan mycket gung. Oftast är både genoan och stormfocken satta för att få bra spalt-effekt och driv. Genoan på peket och stormfocken på inre förstag, 2.5 meter bakom genoan. Ibland¸ när lä-relingen vill doppa för ofta, tar vi ett rev i storen.
Har haft en del andra problem med grejer som går sönder. Vindrodret har krånglat tre gånger med ruskiga reparationer, hängandes bak på vindrodret i två timmar i kolmörker och ständigt doppad i de höga vågorna som följd. Allt medan båten drejar bi och "backar" 4 distansminuter.
Autopiloten har också gett upp igen trots att vi varit försiktiga och bara använt den vid motorgång och ibland vid lätta vindar. Förra gången var det elmotorn och nu är det skruvväxeln som pajat. Kulorna rullade ur den när Stefan öppnade för att försöka laga. Har nu riggat upp ett litet fäste för den lilla extra autopiloten, "cykelpumpen", så att den kan styra Monitor servopendelvindrodret utan att använda någon kraft. Fungerar mycket bra men lite krångligt vid snabba byten mellan vindroder och autopilot.
Vädret får vi in via kortvågsradion. Två gånger om dagen beställer vi och tar emot en "gribfil" med datorberäknade vindar och vågor de närmaste 6 dygnen, textväder för Nordatlanten de närmaste 2 dygnen och väderfaxar för 2 och 4 dygn framöver.
Vi har också mycket nytta och trevlig kontakt via mail på korttvågsradion med JRSK seglaren Björn Runmalm i Göteborg. Han förser oss med personliga väderprognoser för dagarna framöver och hejar på oss med uppmuntrande ord på vägen. (Bilden på grillspetten på Peters Sport Cafe i Horta är en riktig morot för att segla på extra snabbt de sista dygnen).
Någon nytta av de olika vädernätverken, Herb Hillenbergs "Nort Atlantic Net" och olika skandinaviska nätverk mellan båtar på väg över Atlanten, har vi inte.
Det tar för mycket tid att sitta och lyssna och vi har inte haft tillräckligt bra mottagning hittills. Vi hör att dom pratar men inte mycket mer.
Väldigt få andra båtar syns på havet.
Passerade en fartygsled för en vecka sedan och hade tre båtar nära på kort tid men annars inga sedan vi lämnade USA:s kust. Fram tills inatt då vi kom obehagligt nära ett fartyg i kolmörkret! (Ingen måne och igenmulet.) Först hade vi kurs rakt mot varandra. Sedan väjde vi båda åt samma håll och hade kurs rakt mot igen när vi var mycket nära. Stefan fick kasta om rodret åt andra hållet det sista för att inte fronta fartyget mitt på. Läskigt. Var lite darrig i benen efteråt. Det gäller verkligen att inte slappna av med utkiken, vilket är lätt gjort när man inte sett någon annan båt på en vecka.
Vi äter bra. Olika röror som byggs på med lite nya ingredienser varje dag är populärt. Mycket bra med den grillade skinkan. Vi köpte tre stycken i Florida och dom håller sig bra och är jättegoda. Potatis, lök, vitkål och rotselleri har vi kvar av och de används flitigt i olika "konstellationer".
Fiska vågar vi inte göra mer efter att ha fått den jättestora guldmakrillen sist vi slängde ut reven :P
Temperaturen är ca 20 grader på natten och 25 på dagen vilket oftast betyder fullt sjöställ på natten och allt mellan shorts och sjöställ på dagen beroende på om solen lyser eller om det regnar. Vattnet håller 21 grader.
Vi sover gott och har mycket tid över till att läsa, vila och kolla på havet. Såg just en sköldpadda simma förbi och delfinerna kommer på besök med jämna mellanrum. Lika roligt varje gång.
Just nu rusar vi fram med 6.8 knop med vinden lite för om tvärs. Vinden skall hålla sig så här i ytterliggare lite drygt ett dygn för att sedan vrida motsols och minska. Då har vi ca 240 dm kvar till Horta på Faial. Vi har lagt oss på kurs lite norr om Azorerna för att slippa motvridet så länge som möjligt. Sedan följer vi med norrut i vridet och förhoppningsvis kan vi göra ett slag ner mot Horta efter ett halvt dygn när vinden vridit ytterliggare mot NO.
ETA (Estimated Time of Arrival) Horta = 3.5 dygn.
Nu skall vi ta och plocka lite med fendrarna för att kolla att de är pumpade, polerade och i ordning!
Hälsningar från Bellabåten
Stefan & John
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar