Tchad med hundarna dök tyvärr aldrig upp som Stefan och han hade kommet överens om. Vi hade i alla fall en fin dag på Alderney med lek vid stranden i solsken och sedan en promenad på ön. På kvällen, när det var högvatten låg vinden på ordentligt och vågorna utanför piren slog över och sprutade kaskader av vatten ned i hamnen där vi låg vid en boj.
Vi blev kvar i Alderny under fyra nätter och gjorde flera fina utflykter till stränder och i den pittoreska byn. Vinden låg hela tiden på SV runt 10-17 m/s och vågorna kastade sig över muren. Hamnen var inte lugn, de stora vågorna dämpades av piren men det var ändå sjögång där vi låg. I måndags morse beslöt vi oss för att ge oss av eftersom vinden vridit lite på väst och minskat till 10 m/s.
Klockan 03.30 ringde klockan. Vi hade räknat ut att det var lämpligt att åka en kl 0400 med hänsyn till tidvattnet som då skulle vara med oss till 11-tiden. Vi var trötta och kände oss lite ruggiga som man gör efter att ha sovit för lite. Det var fortfarande mörkt och vi hörde vågorna som kastade sig över piren. Vi visste också att vi skulle behöva gå mot vågorna en bit innan vi lämnat Aldernys västkust och kunde falla av söderut. Då tvekade vi. Men så tänkte vi att om vi tycker det är för otrevligt
så blir det lätt att vända tillbaka med vinden i ryggen. Väl ute så var sjön visserligen grov men vågorna var hanterbara så vi fortsatte. Vi såg nu den långa piren från utsidan och Elinore tänkte att Aldernys hamn nog är en riktig fälla. Man ligger där på insidan och verkligen upplever att havet ryter på utsidan. Faktiskt mycket värre därifrån än från utsidan. Vi hade dock en intressant passage genom "The Swinge" ,ett grundflak på 10 m djup SV om hamnen. Ett sådant grund märker man ju knappt när
man seglar hemma men med tidvattnet som gick med oss men mot vinden så blev det plötsligt riktigt djupa och brytande vågor. Båten höll på och åkte nästan lodrätt uppför en våg innan vi till slut vände för att ligga i nerförsbacke en stund. Stefan handstyrde upp mot vågtopparna för att vi inte skulle få någon brytande våg rätt i sidan. Uppskattningsvis var dessa vågor 5 m höga. Flaket var i alla fall snart passerat. Bra när strömmen hjälper till att knuffa båten fram. Vi gick söderut med tanke att
gå till Franska kusten men när vi närmade oss Jersey och tidvattnet vände mot, vågorna var stökiga och vi frös (Fullt sjöställ med mössa och huvan ordentligt åtdragen hela dagen) så beslöt vi att gå in till St Helier på Jersey. Vi var ihamn vid lunchtid. Då var det såpass mycket högvatten att den inre marinan var öppen. Svårt att vänja sig vid att tidvattnet är närmare 10 meter! Trafikljus vid marinan signalerade att det var OK djupt att gå in över en mur som hindrar marinan att tömmas helt på vatten
vid lågvatten. En underbart lugn marina. Solen stack fram och vi åt lunch uppe i sittbrunnen och kopplade av. Stora kontraster mellan segling och liv i hamnen. Vi gick en promenad in till centrum av St Helier som känns som en storstad. Massor med möjlighet till att shoppa. Gågatan med butiker var lång med många smyckesaffärer och elektronikbutiker. Vi nöjde oss med att köpa bananer och glass och titta på alla uppklädda människor på lunch från sina jobb.
Dagen efter gav vi oss av vid lunchtid eftersom vinden vridit några grader mot syd och vi såg igen chansen att nå franska nordkusten utan att ha den eviga SV-vinden rätt i näsan. Vi motorkryssade med storen uppe för att hinna över till franska kusten innan tidvattnet vände norrut igen. Elinore var vid gott mod och kände sig glad över att vågorna blivit något mindre än dagen innan. Dock fortvarande väldigt stökiga. Gustav vaknade efter sin lunchsömn efter att vi seglat någon timma och Stefan bytte
blöja och klädde honom och Elinore fixade mat till honom. Efter den insatsen var vi båda ordentligt sjösjuka. Elinores gick över efter ett tag men Stefan var vitgrön i ansiktet under resten av seglatsen, 7-8 timmar till ungefär. Han gick ned och försökte sova några timmar men kom upp i ungefär samma skick som när han försvann. Efter att han matat fiskarna över relingen (Leder nu ointagligt "Måpytonlistan") så kunde vi tillsammans segla sista biten in i en flod till Lezardrieux, där vi ligger nu.
Återigen mycket skönt att vara i hamn. Dom hägrande medvindsseglingarna i värme med dubbla utspirade försegel väntar någonstans i fjärran...
Vi hade en lugn natt vid pontonbrygga och gick i dag ut på en utflykt. Mycket vackra omgivnigar. Välskötta äldre stenhus som låg med fin utsikt ner mot floden och fantastiskt vackra blommor. Sedan rätt ut på landet med småskaligt jordbruk, smala grusvägar mellan stenmurar och ryttare på hästar. Vi kom till en strand vid floden där barnen fick plaska runt lite. De hade kul även om vattentemperaturen fortfarande är i svalaste laget. På floden försökte eleverna i en seglarskola i 6 små katamaraner att
kryssa mot 3 knops tidvattensström. En av de sex besättningarna lyckades få sin båt att ta sig uppströms en liten bit medan de övriga 5 hjälplöst drev bakåt och blev hämtade med gummibåt efter en halv timme. Fostrande seglarskola...
På hemväg till båten handlade vi lite mat. Ett självklart inslag i matkassen är de små Yoplait youghurtarna. Om Gustav ser en sådan så vrålar han tills han får smaka den. Sen vrålar han till han får mer..Han gillar verkligen de små youghurtarna.
Innan vi kom iväg på dagens utflykt sprang barnen omkring på bryggan och blev kompis med en liten fransk tjej som var fyra år. Hon pratade franska och våra barn svenska och de förstod varandra mycket bra och hade jättekul tillsammans. Efter ett tag satt hela gänget, den lilla fransyskan, Bella och Carl uppe i Bellas sjökoj och läste högt för varandra i ur Petson och Findus böcker.
Nu har alla våra barn lagt sig. Gustav sover sedan någon timma och Carl och Gabriela ligger tysta i sina sängar. Stefan läser en guidebok över hamnar på vägen till Brest och Elinore ska precis avsluta detta resbrevet för att sedan ta fram den deckare som hon håller på och läser.
Vi planerar att stanna här ytterligare en dag. Röstjärnen läcker in lite vatten (Ja.ja, tänker Stefan, -Den förra tätningen håll ialafall i 5 år!) och vi behöver tvätta lite. När vi fortsätter vår resa om ett par dagar så ska vi arbeta oss vidare västerut mot Brest för att ligga i läge för rätt väder över Biscaya.
-Det luktar vitlök här inne- säger Elinore när hon går in och lägger sig i förpiken hos Gustav. Inte konstigt eftersom Gustav äter en massa mat och speciellt älskar han den som Elinore lagar till på rotselleri, kålrot, morötter, köttfärs och ja just det, massor av vitlök!
Gonatt och hälsningar från
Stefan & Elinore & Gabriela & Carl & Gustav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar